Dagens förhör gick riktigt bra och precis som jag tänkte att det skulle göra...
Två människor med ett mer funktionellt liv jämfört med mig, som verkar ha rätt mycket tillit till samhällskontraktet, sitter och lyssnar på vad jag säger, ju mer jag pratar desto ondare gör allt.
Deras ögon är värst, försöker undvika ögonkontakt så gott det går för jag är rädd att ana misstro i deras blick, det hade gjort mig mycket mer instabil och jag vill säga så lite som möjligt som är off topic, att bli misstrodd är en av de jobbigaste grejorna man kan uppleva när man skall berätta om min roll som förälder...
Jag går igenom de senaste 11 åren med dem, försökte låta bli att säga utdragna och onödiga saker vilket såklart inte går, jag säger till dem att jag vet att inget av det jag säger hjälper mig eller kommer tas hänsyn till, berättar ändå mer, gråter, sörjer, blir förtvivlad.
Allt man känner och gör här inne är infekterat av deras yrkesroller, deras ansikten är oförstående, likgiltiga. Det får mig att må ännu sämre, jag förklarar att jag fått rådet att släppa taget tidigare för alla inblandades skull, försöker på alla sätt säga något som får mig att minska alla starka och svarta känslor. Jag berättar att grabbens mamma inte kan anses vara rationell eftersom hon förstört min ekonomi genom att göra mig icke arbetsför, och höftar vad det kostat i utebliven vinst och sjukskrivning med mera, det hade räckt till körkort, bil, ögonoperation, moped, och en säkerhetspott om han får cancer eller något annat...
Inget fungerar, jag förklarar att jag gett upp min roll som pappa till mitt barn och att jag mår väldigt dåligt.
Än värre är vägen ut ur förhörsrummet, de trötta stegen, de trötta falska leende jag får när dom säger något som skall låta positivt, det gör det inte, det låter som att dom gör sitt jobb. Dom skiter i alla jävla detaljer, dom gör sitt jobb. Jag är bara en trögfattad snubbe som gjort bort sig och får ta konsekvenserna.
Deras yrkeskår och samhället är inte så som jag berättat att det varit mot mig, jag bara hittar på skit, i Sverige är det inte så, det vet dom ju dom är ju till och med poliser.
Vinnaren är...
Älskade vän...
SvaraRadera