Poliströjan

Jag var på Coop Backaplan och skulle handla häromdagen. Jag såg på klädavdelningen en poliströja som såg ut att passa på min 6 åriga son. "Åh. Den där blir han säkert glad över!" tänkte jag för mig själv men hejdade mig lika fort. Jag hann inte ens tänka på hur glad min son hade blivit innan jag började tänka på eventuella reaktioner från andra människor i hans omgivning.
Min son bor i biskopsgården. Vad andra barn och ungdomar har för åsikter om polisen i hans kvarter vet jag inte. Men något fick för mig att det inte var en bra ide att köpa den där poliströjan till honom. Speciellt en person som bor i kvarteret tänkte jag på, eller, denne person var kanske den huvudsakliga orsaken till mitt grubblande. Alla vet vem langaren är, alla vet att man ska akta sig, att personen rör sig med konstiga typer. Typer som inte gillar polisen. Dom här människorna lägger sig gärna i vad andra gör, inklusive andras barn.
Jag köpte ingen tröja. Är jag överbeskyddande? Det här är vad "no-go zonen" gör med dig (tycker den termen är idiotisk men i brist på något bättre så), verkligheten är undergiven din inre oro. Det blir känslorna som bestämmer. Tyvärr.