Jag vill inte sluta vara arg & feminism.

Tidigare outgivet från 2017:

...på väg hem.
Jag har lämnat min son på dagis. När jag kommer fram till bakdörren vid parkeringen kostaterar jag att den dörren är trasig och inte går att öppna.
Jag blir förbannad och sparkar till den, sen går jag runt huset. Jag tänker att ja ska ringa husvärden och felanmäla, och samtidigt kräva att ja får en ny kyl eftersom skiten läcker jämt, och kräva att dom vräker alla äckliga knarkare. Jag hittar husvärdens nummer i huvudentren.
"Telefontid 07:30 - 09:00" säger en telefonsvarare. Jaha okay skit i dörrjäveln då. Nu ska ja äta 180g kycklingfile och spela Diablo 2. Sen ska ja höra av mig till mitt jobb och säga att ja inte kommer idag. Jag orkar inte gå dit. Jag kommer skrika på eller slå någon. Det vill jag inte. Men jag varken kan eller vill sluta vara arg. Agressionen påminner mig om att all den här skiten fan inte är mitt fel. Jag vägrar sitta och lyda liberalernas jävla "skyll dig själv" kommando. så ryggradslös är jag ännu inte.
Det luktar fortfarande inte hasch i trapphuset. Fantastiskt. Något o vara glad över. Kom inte o säg att jag inte försöker vara positiv.

Min brors flickvän pratar ofta om vita män. Om att det finns en maktordning i samhället där vita män har fördelar och förmåner. Jag har blivit mer och mer vansinnig på det där snacket. Det är för det första provocerande att bli rasistiskt påhoppad på familjeträffar.
Jag tar ansvar för det jag gjort som Tupac en gång sa, jag kan inte ta ansvar för vad alla andra vita män gör. Att jag ens skall sorteras utefter mitt kön och min så kallade ras är oerhört "kränkande"... Jag vill fråga alla dessa högskoleutbildade feminist kvinnor om jag personligen är så jävla mycket mer lyckligt lottad jämfört med dom. Om deras hat logik verkligen är ett uns bättre än vilken vidrig nazism och rasism som helst.
Jag kan inte säga att jag har ett speciellt lätt liv, då jämför jag med andra svenskar. Att jag ska jämföra mig med människor i andra delar av världen är inte relevant. Vi pratar om mitt samhälle, min värld, mitt levnadsrum här. Hur jag blir behandlad jämfört med hur andra i mitt land blir behandlade. Att det finns våldtäktsmän och svin som misshandlar tjejer är inte ett argument för att hata mig.
Konsekvensen av all denna hat-feminism blir en ökad klyfta mellan arbetarklass kvinnor och arbetarklass män. De rika vita männen köper det dom vill ha oavsett. Så man kan fråga sig vem som tjänar på hat-feminismen. Jag tänker inte ta mer sån där skit i alla fall. Svenska skolan lärde mig att stå upp mot rasism och hat.

Är det vita män som mig som är dom där "vita CIS männen" som gör livet så otroligt svårt för alla dessa akademiska feminist kvinnorna?